Har nu försökt att sluta snusa hela dagen, men nu framåt kvällen så känner jag att tveksamheten bygger upp sitt konstiga självförsvar emot min vilja.
Jag vet varken ut eller in, en del av mig säger att jag ska sluta helt och hållet och bara glömma skiten men en del av mig säger att varför i helvete åker du inte bara och köper en dosa snus så är ditt plågande över.

Jag konstaterade förrut att jag har snusat i ungefär 9 år och har knappt varit utan en endaste dag under dom åren.
Min kropp är van att ha något "gott" under läppen nästintill hela dagen.

Nu vet jag faktiskt inte vad jag babblar om, men en sak vet jag och det är det att jag kommer antagligen inte klara detta så varför inte bara dra iväg och köpa en dosa snus.

Ni som inte själva är beroende av den förödande drogen "nikotin" tycker kanske att det hela låter oerhört larvigt.
Men prova själva att vara utan mat ett par dagar, för i ärlighetens namn så känns det nog väldigt snarlikt.

Nog för mig.