Då har min älskling och min son "ÄNTLIGEN" kommit hem igen.
Var inne och hälsade på direkt efter att jag släppt av Alice på dagis.
Efter en stund när jag och Malin hade suttit och pratat så kom läkarn och sa att vi skulle förberede oss på att åka hem vid lunch om värdena var bra.
Och dom hade blivit bättre i varje fall men inte bra än, men det dög iallafall så hon fick komma hem.
Och gud vad skönt det är att ha familjen samlad här hemma återigen. Förhoppningsvis för alltid nu.
Känns så skönt att ha Malin hemma igen så man har någon att prata med och skratta åt Alice med mm.

Ensamheten här hemma har börjat sätta sina spår.
Tiden går så otroligt sakta utan Malin hemma.
Jag och Alice har bara varit iväg en sväng till Maxi och handlat lite gott till ikväll.
Sen for jag iväg och köpte mig en kebabtallrik då min fru som sagt inte är hemma och kan hjälpa mig med maten, då jag själv nästan bara kan laga makaroner och korv. Men det vill man ju verkligen inte äta varje dag så då får man ta till dom medel som går. :)
Igår så blev ju jag och Alice bortbjudna till grannen på käk så då blev det grillat.

Imorgon är det min födelsedag och eftersom Malin inte kan komma hit så får jag åka till henne i Linköping efter jag släppt av våran dotter på dagis. Får passa på att åka dit när chansen ges, för när jag och Alice har varit och hälsat på så blir hon so fruktansvärt rastlös och grinig, så då får jag passa på att åka när hon ändå är på dagis.
Är ju inte heller så roligt att fira sin 22 års dag alldeles själv här hemma.
Får väl även ta en sväng och köpa mig själv en födelsedagspresent. ;) För det lär jag ju inte få av Malin imorgon.
Men det räcker att jag får träffa henne, det räcker gott och väl för utan Malin är jag inte hel.

Nej nu ska jag ta en liten lekstund till med Alice innan hon ska krypa till kojjs!!

Den tomhet man känner när inte ens andra hälft är hemma är så fruktansvärt outhärdlig.
Man sitter här hemma och grubblar för fullt, man funderar och funderar över om detta kan få en bra vändning snart.
Malin ligger där i Linköping helt själv och man vill bara vara tillsammans hela tiden.
Det är ju anledningen till att man gifter sig enligt mig, för att man vill vara tillsammans precis hela tiden och uppleva allting tillsammans.
Allt det här går ju även ut över våra barn. Alice blir ju drabbad över att jag går här hemma och inte kan tänka på något annat än Malin.
Jag är ledsen mestadels av tiden här hemma och det kan ju inte vara så roligt för Alice.
Här sitter jag och känner mig lite barnslig för "mannen i huset" ska ju alltid vara den starke och kunna stötta alla.
Man ska försöka att inte vara ledsen för då blir den andra hälften ännu sämre.
Man måste försöka visa sig så stark utåt hela tiden. Men till slut når det ju bristningsgränsen och det känns det verkligen som det har gjort.
Jag mår så oerhört dåligt när Malin mår dåligt så det är inte sant. Man sitter här hemma och känner sig så hjälplös för att man inte kan göra någonting för henne.
Jag satt förrut och funderade på om jag inte skulle åka någonstans eller något för att fördriva tiden men vad är det för mening? Malin blir ju inte bättre för det och skulle jag göra det så kommer jag och sitta och tänka på hur tråkigt Malin har det på sjukhuset.

Var och hämtade Malin och Lowe i Linköping här om dagen och det känns helt underbart att äntligen få ha dom hemma.
Så nu är hela familjen samlad.
Lite trötter börjar man bli redan efter bara två nätter men det är väl en rutinsak som man vänjer sig med.
Är ju ändå synd att klaga för Lowe sover faktiskt ganska bra, men det är ju det där med vanan att orka ta sig upp på nätterna och hjälpa Malin med honom, då hon inte alls kan klara allt det arbetet själv än.
Alice är jätteglad att ha en lillebror verkar det som men hon kan vara lite välan "på" ibland men det är ju också helt nytt för henne. Det blir väl förhoppningsvis en vanesak för henne till slut också.
Så anledningen till att jag är lite seg i mitt bloggande är att jag inte har haft alls mycket tid till att sitta här.

Måste återigen säga tack för alla fina kommentarer jag har fått.
Alltid roligt med kommentarer men har tyvärr inte haft någon tid att svara.
Men det har ni kanske lite förståelse för. :)

Tänkte iallafall slänga in lite kort nu på familjen här hemma.

Då har man varit uppe ett par timmar nu, har även hunnit med att äta frukost, dusha lite, borsta tänderna på mig och på den lilla sessan här hemma.
Just nu springer Alice runt här hemma och brummar bil.
Ute lyser solen för fulla puckar men det är ju inte varmare ute för det tyvärr.
Jag väntar på samtalet från Linköping som skulle göra mig jätte glad och det skulle vara att Love har ett bra blodsockervärde och att dom tillåter Malin och honom att få åka hem idag.
Det skulle vara så oerhört roligt att få hämta hem dom idag.
Kan förstå Malin att det blir långtråkigt där inne för inte finns det mycket att göra på sjukan inte.
Visserligen så har hon en bärbar dator med internet men det är ju ändå inte roligt att få ligga därinne.

Så dagens planer är väl att försöka att få tiden att gå så fort som möjligt så jag kan få det väntade samtalet någon gång. :)

Då var det ungefär en timma sedan jag lade Alice i hennes säng, för hon var så himla trött efter dagens bravader.
Hon är lite gnällig så har fått springa in ett par gånger men nu har det iallafall varit lugna gatan ett litet tag.

Tycker det är så oerhört tråkigt här hemma nu när Malin är i Linköping. Man har ingen att prata med eller bara mysa.
Man sitter här helt själv i mörkret och funderar hur det kommer att vara här hemma när lilla Love och Malin kommer hem.
Måste faktiskt medge att nervositeten börjar smyga sig fram nu när det snart är dags för hemkomsten för den lilla.
Man börjar fundera över hur det kommer funka med Alice och Love. Om hon kommer bli jätte avis eller om det blir tvärtom och hon blir jätte snäll.
Eller om Love kanske inte sover alls på nätterna. Om man klarar av en sådan här stor omställning här hemma.
Visserligen så har man inget annat val och jag vill ju inget hellre än att dom ska komma hem nu.
Det är inte meningen att låta pessimistisk eller något sådant utan man är bara väldigt nervös.
Vem skulle inte vara det? En helt ny liten bebis här hemma som man ska vänja sig vid och ändra alla sina vanliga rutiner.

Men förhoppningsvis så kommer allting att gå som smort.
Måste ju säga att jag är hur glad som helst för att få ha en sådan underbar familj som jag har.
Finns inget på här på jorden som jag inte skulle göra för den. Min familj är mitt ALLT

Då har jag och Alice kommit hem från en tripp till Linköping idag igen.
Är så himla kul att få träffa Malin och lilla Love. Men känns inte alls lika roligt att vara tvungen och åka hem igen. :(
Man vill ju bara ha familjen här hemma, inte flera mil ifrån varandra. Man känner sig helt splittrad.
Men jag har ju iallafall hunnit bli nerkissad av lilla Love. Han kände att han blev kissnödig när jag bytte blöja på han så varför inte passa på att sikta på pappa när han ändå står mitt i vägen.

Jag och Alice har varit iväg till Maxi och handlat lite mat så vi kan laga till lite käk här hemma för jag har inte ätit frukost idag så jag börjar känna att hungern sätter sina spår i magen på mig.
Får hoppas att pappas mat duger åt donnan här hemma också, så kanske båda två kan få vara lite nöjda och belåtna. :)

Nu har det verkligen blivit en riktig paus ifrån bloggskrivandet men det är pågrund av att jag har haft så mycket att tänka på här hemma.
Och jag känner att jag inte har haft något speciellt att skriva om och det är ju inte så roligt att läsa om något helt ointressant.

Men men nog om det, nu har jag och Alice iallafall tagit oss upp ur sängen. Malin och Love får ligga kvar i Linköping lite då han hade lite dåligt blodsocker, så dom ville ha lite extra koll på det.
Alice och jag var inne igår och hälsade på och Alice var jätte snäll mot honom och ville hålla handen hela tiden och klappa Love på benen.
Påtal om det om ni inte har förstått det så har jag och Malin bestämt att våran lilla prins ska heta Love.
Och tillbaka till sjukhuset så kan det vara skönt för Malin att få vara kvar där lite nu också eftersom hon har legat med värkar i ungefär 24 timmar. Hon har inte fått sova ut ett endaste dugg så jag lider verkligen med henne.
Jag skulle då aldrig klarat av den här persen, men hon har allt stått yt och jag är verkligen stolt över henne.
Nu har iallafall Alice och Loves farmor varit på sjukhuset och lämnat en bärbar dator till Malin så hon kan skriva lite i sin blogg också. :) Men där har ni nog redan varit och läst.

Lilla Alice och jag är ju här hemma själva men bli nog att åka in till Linköping och hälsa på idag också, även om dom inte får komma hem idag så vill man ju alltid att familjen ska vara samlad på ett ställe så då får ju vi som kan åka någonstans offra oss lite.