Då var det ungefär en timma sedan jag lade Alice i hennes säng, för hon var så himla trött efter dagens bravader.
Hon är lite gnällig så har fått springa in ett par gånger men nu har det iallafall varit lugna gatan ett litet tag.

Tycker det är så oerhört tråkigt här hemma nu när Malin är i Linköping. Man har ingen att prata med eller bara mysa.
Man sitter här helt själv i mörkret och funderar hur det kommer att vara här hemma när lilla Love och Malin kommer hem.
Måste faktiskt medge att nervositeten börjar smyga sig fram nu när det snart är dags för hemkomsten för den lilla.
Man börjar fundera över hur det kommer funka med Alice och Love. Om hon kommer bli jätte avis eller om det blir tvärtom och hon blir jätte snäll.
Eller om Love kanske inte sover alls på nätterna. Om man klarar av en sådan här stor omställning här hemma.
Visserligen så har man inget annat val och jag vill ju inget hellre än att dom ska komma hem nu.
Det är inte meningen att låta pessimistisk eller något sådant utan man är bara väldigt nervös.
Vem skulle inte vara det? En helt ny liten bebis här hemma som man ska vänja sig vid och ändra alla sina vanliga rutiner.

Men förhoppningsvis så kommer allting att gå som smort.
Måste ju säga att jag är hur glad som helst för att få ha en sådan underbar familj som jag har.
Finns inget på här på jorden som jag inte skulle göra för den. Min familj är mitt ALLT